"En vän som måste köpas är aldrig värd priset."
Vi har det fan bra!
Ibland sjunker man för långt in i sitt eget eget för att ens titta åt ett annat håll..
och jag blir rädd av hur vi egentligen fungerar speciellt när jag ser hur andra fungerar fast de har det så mycket värre.
Jag klagar allt för mycke, alldeles för mycket om jag ska vara ärlig.
Men det är lätt att göra det... tills man ser att någon har det värre... då slutar man att klaga... iallafall för dagen och sen är man tillbaka dit igen...
Man bryr sig om sig själv och sina närmaste... resten blir bara en suddig bakrund.
märkligt...
men man är ju människa och är man människa är men egoist utan att vilja. mer eller mindre, mindre eller mer. (egoist är väl kanske fel ord, men ni förstår vad jag menar..)
och världen är orättvis, jävligt orättvis.
kanske är det ett sätt att blunda, för ibland är det jävligt skönt att bara blunda.
och jag kan inte säga så mycke mer... jag måste sluta här innan jag deppar av världens orättvisor... Sveriges orättvisor, livets orättvisor, våra orättvisor
så nu slutar jag...
//Jag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar