"Du har så lätt att stampa sönder, när Du väl fått
in en fot
Det är så lätt att kasta kärlek där den vackert tas
emotMen det är inte lika lätt att vara såld på nån som inte går att nå
Det är snart en vecka sen Du ringde, så jag börjar nog
förståDu kan så vackert sätta ord till alltihop när vi är
tvåDu har ett sätt att bara
glömma, när
problemen tränger på
Ett sätt att gömma mig för stormen, när Du
vill och när Du
kanEtt sätt att glömma mig i regnet; som om "lilla jag"
försvannDu har så svårt att säga om jag
ens betyder nåt för Dig
Jag räcker inte fram
Men, Du har så svårt att vara
ensamså Du går till "lilla mig"
Men en dag försvinner jag ur Dina ögon, som en svår och jobbig grej
Jag kan känna mig bekväm i Dina ögon, när Du ler
Men Du kan säga nåt så
beskt att allt blir
kaos och
uppochnerJag tror inte Du förstår allt som Du säger om det vackra i misär
Du har fått sol i Dina ögon och har aldrig varit där
Det vankas höst och Du får ofelbart nåt underligt i Din blick
Det är så lätt att
genomskåda Dina spel och Dina trick
Nu faller mörkret över stan, och Du går runt och sparkar löv;
som att
vinka åt en
blind och som att
skrika åt en
dövJag har så svårt att veta om jag
ens betyder nåt för Dig
Du spelar nåt slags
spelOch det kan så lätt bli
mitt felnär Du ser på "lilla mig"
Och en dag försvinner jag ur Dina ögon, som en svår och jobbig grej
Du älskar bara rött, och leker vacker romantik
Det är så lätt att haka på, det är sån lockande mystik
Men en dag är allting preskriberat och en del av Din lyrik
Jag har så svårt att balansera mellan
trygghet och
panikDet går ett hjärtligt litet tag, sen tillhör jag ett slag för sig;
ett slag till intet dömt
Ja, snart är allt i tystnad bortglömt
Stackars dumma "lilla mig"
Ja, en dag försvinner jag ur Dina ögon, som en svår och jobbig grej
Och det värsta utav allt: Det här är sången - från en
vän -
till mig"..
/Lars winnerbäck
