?

ett steg tillbaka blir alltid två steg... som lätt blir fler steg tills man ligger på botten...
och just nu känns det som om jag är där nere på botten...
och jag har inge mer att säga... för det spelar ingen roll vad jag säger eller gör, det blir bara fel ändå. varje mening, varje ord -allting - tycks vara fel.
nu vet ni varför jag drar mig för att säga vad det är som stör mig... för så fort jag säger vad det är så blir det äckligt fel, det blir bråk, missförstånd, arga eller sura miner... varje jävla gång... eller så tror ni att jag är helt psykad i huvudet(vilket jag redan är förståss) men varför ska jag då säga vad det är för fel?hela jag är fel. okej!'och jag kommer väl ångra att jag skriver detta... men jag får väl lov att göra det.

man kan alltid ångra, men aldrig ta tillbaka...

/Jag