Bara vi

Feber igår... konstig idag... (ja, mer än vanligt) Hemma ifrån jobbet och jag är sjukt seeeg....

Men nu måste det väl fan vara slut på att vara sjuk! Jag pallar inte mer!
Nu har det vart för mycket sjukhus, för mycket tråkigheter, för mycke smärta och för mycket av det som kallas för livet!
Och det är inte bara för mycket....det är ju självklart för lite åxå... för lite pengar, för mycket vardag, för lite tid och för lite vi!
Ja, Jag vet att det är såhär livet ser ut... jag vet....
men jag behöver en liten paus ibland för att orka, för att orka hålla mig på gränsen till bara bra...
hålla mig lite ovanför vattenytan så att jag kan andas, bara lite...
för ibland, ibland önskar jag bara att jag inte sjönk så förbannat fort.... för jag är jävligt speciell... jag vet men jag är inte ensam, det vet du med och vi är så lika men ändå så olika. och jag vet att jag sårar, men du sårar du med och sen står vi här och önskar vi vore bättre än dom vi är idag...
och det finns ingenting som hjälper, för vi måste börja med oss själva, inte förrän vi gjort det så kan vi börja på ruta ett... fast jag är fortfarande kvar på ruta noll... känns som om jag stannat i tiden... som om jag bara vill vara kvar och tycka synd om mig själv och jag vill bara...bara ställa tillbaka klockan lite till... men det är fel, för det är inte bara jag som är drabbad, jag är inte bara jag, jag är VI nu och det är något jag inte får tappa eller förstöra. för det är fint nu, det är bäst nu, men ändå någonting annat
Och jag saknar,saknar, saknar och jag tänker om.... hur kan jag sakna?
Jag säger jag mår bra nu, men det är tomt, även om det inte var någonting... så var det någonting... och ja, jag känner mig skyldig...

//Jag